Jag kommer ihåg för ett par år sen, när allt det där med fester var nytt. Varje fest var något spännande, och man drack och fick smaka på sin första fylla. När man skulle gå hem, gällde det att försöka komma då föräldrarna sov, så att de inte skällde på en för att man var full eller några timmar försenad. Så försiktigt man kunde stack man nyckeln i låset och gick in. Man åt något, tvättade bort sminket (om man orkade) och borstade tänderna. Sen försökte jag  alltid att smyga så tyst som möjligt upp för trapporna, Men eftersom huset är gammalt, knakade det alltid. Väl i sin säng, satte jag på tvn, la huvudet på kudden och somnade direkt. Dagen efter bestod av minnesluckor, men ingen huvudvärk.

Nu förtiden, behöver jag inte smyga på samma sett. Jag meddelar jag alltid att jag är hemma. Att man haft en rolig kväll, och kommer få en jobbig morgondag, kan dom höra på rösten. Sluddrar jag, vinglar och tänder ljuset i mamma och pappas sovrum, gör onödiga ljud, ja då fattar dom. Men dom bryr sig naturligtvis inte längre. Förut när man var så liten, sa jag alltid att jag bara smakade lite. Jovisst vem går på det? Smakade och smakade, snarare drack en flaska per kväll.

Visst saknar jag inte detta smygandet och att man behövde passa tider. Nej det jag saknar är känslan av att göra sig i ordning, för att gå på en fest. Helt omedveten om killen man gillade skulle komma. Visst det är fortfarande fester som gäller, men  jag har börjat tröttna. Samma folk varje kväll, nej tack. Utekvällar i vimlet är roligare. Men kanske jag kommer tycka att båda är lika roligt en dag, för jag saknar trots allt hemmafesterna lite.


Sitter här och funderar nu när jag har en sjuklingsdag.
Trevlig dag gott folk. XOXO Gunnel